Sorgsen

Igår var jag så stark och full av självförtroende. Rakryggad och stolt. Hela skiten.
Idag är jag svart och dyster. Irriterad på mina barn och så otroligt sorgsen. När det svänger så svänger det.
Det dyker upp bilder i mitt inre av en av dem som dog. Vet inte varför, kanske för att jag inte tänkt på honom på länge, han vill kanske göra sig påmind. Se till så jag inte glömmer helt. Om jag nu trodde på sånt, men det gör jag ju inte. Hjärnspöken, dem tror jag på och det är nog vad det här är.
Jag går och lägger mig och hoppas på att vakna till en ny dag, utan allt det svarta.

Dåligt samvete

I morse när jag stod i köket och gjorde frukost till mina barn så kom det över mig, nästan bankade till mig i skallen liksom. Vad ska det här med dåligt samvete vara bra för?
Jag har haft dåligt samvete så länge jag kan minnas, sedan jag var barn. Inte bara lite, och inte bara ibland, i stort sett hela tiden och över allting. Och inte bara över sånt jag kan göra något åt, jag tar gärna på mig dåligt samvete för hela världen. Eller gjorde.
Idag har jag fattat ett aktivt beslut att lägga ner det där och bara göra mitt bästa och vara nöjd med det.
En av de saker som jag går och ältar varje dag är hur många timmars sömn min sambo får varje dygn. Jag räknar och räknar så han inte ska känna att han fått sova för lite. Ofta går jag på promenader i flera timmar eller kör runt med barnen i bilen om sambons sömn ligger på minuskontot. Jag blir fruktansvärt stressad av allt räknande.
Men när jag tänker på det, finns det egentligen några fördelar med mitt dåliga samvete för dem de berör? Jag menar, om hundarna bara fått gått på kortare promenader en dag, blir de gladare över att jag inombords slår ner på mig själv för att jag inte gett dem så mycket tid som de borde få? Om jag i mitt huvud räknar sömntimmar åt min sambo, blir han piggare av att jag stresssar upp mig inombords? Om jag inte har lust att åka till badhuset med mina barn en vecka och struntar i det, blir de gladare av att jag säger till mig själv att jag är en dålig mamma? Nej det är klart att det inte är så. Den enda effekten av detta är ju att jag blir trött och stressad.
Så jag har slutat. På riktigt.
Jag gör så gott jag kan. Så det så.

Märkligt att de mest självklara sakerna ska ta sådan tid att komma underfund med.

Vad är det de säger?

Egypten alltså. Jag försöker följa utvecklingen och tycker att det är mycket spännande men jag tycker att det är svårt att analysera vad det är som verkligen händer.

Vad är det Mubarak menar? Vad är det som Obama säger?

När det gäller Mubarak så sitter han alltså kvar, hur tänkte han då? Vad är det han vet som jag och kanske flera med mig inte förstår? Hoppas han på att folk ska börja banka på varandra eftersom han vet att han kommer att ha militären på sin sida? Är han i sådan kontroll över militären att han vill ha våldsamheter för att den stora massan tillslut ska känna att det är bättre att ha kvar Mubarak än de våldsamheter som följer om de inte står på hans sida? Tror han att våldsamheter kan vara till hans fördel? Har pengarna som USA pumpar in i militären något att göra med detta?

Hur känns det att stå där på torget, övertygad om att han ska avgå och så blir det inte så?

Tolkningarna från det Obama har att säga tycks vara att han stödjer demonstranterna, men är det så? Jag hörde honom inte säga det. Han säger att USA ska göra vad de kan för att underlätta övergången till demokrati. Han har gjort en lista med krav som han uppmanar ska följas, men säger han verkligen att övergången ska ske nu och inte i september? Ber han verkligen Mubarak att fara åt helvete?

Det är så mycket som jag inte förstår, men det jag vet med säkerhet är att det kommer att bli mycket spännande att följa utvecklingen i Egypten.


Självrannsakan

Jag är så förbannat trött på att fundera på om jag kan fortsätta att vara jag eller om det faktiskt krävs lite förändringar av min personlighet.
Jag passar verkligen inte in, inte i några sammanhang verkar det som. Att bli ihoptvingad med människor som jag inte har valt att vara med är bland det värsta jag vet.
I nästan alla sammanhang med vuxna människor som jag hamnat i de senaste kanske fem, sex åren har slutat med att jag blivit idiotförklarad och utfryst.

Det som blir märkligt för mig är inte att jag blir idiotförklarad, jag har alltid framstått som udda, utan att under dessa år när jag märker att föraktet mot mig har stegrats, är samma år som jag har känt mig mer och mer hemma med mig själv. Jag trivs bättre i mitt eget sällskap helt enkelt.

Jag kan vara klar med min utbildning nu till sommaren, om jag väljer att nöja mig här, men jag har haft så mycket dåliga erfarenheter de senaste åren att jag börjar bli uppriktigt livrädd för att söka arbete eftersom jag har svårt att anpassa mig i grupper. Det är egentligen inte rätt att säga så, jag skulle påstå att grupper har svårt att anpassa sig till mig.

Jag önskar att det fanns någon som vågade säga vad det är i min personlighet som är så provocerande. Men vem ska göra det? De som står för nära vågar inte och de som står en bit bort anser det inte värt besväret.
Jag blir inte särskilt ledsen längre, men jag blir trött, och jag undrar om jag inte alls har någon självdistans, hur kan jag fortsätta att tycka att jag är helt okej när det inte verkar som mina medmänniskor gör det?

Otjänst?

Jag har två barn. 3 och 1½. Jag vill inte att de ska gå på dagis. Vill inte, vill inte, vill inte. Det känns helt fel. För mig är dagis en förvaringsplats där man lämnar sina barn därför att båda föräldrarna måste arbeta för att klara sig ekonomiskt, eller givetvis, för att man är ensamstående och inte har något val.

Min sambo arbetar heltid. Jag studerar heltid, men delvis på distans. Det är lite av ett pussel men det funkar. Jag sitter över mina böcker på nätterna och kanske är det inte optimalt, men det är så jag vill ha det. För mig är sömnbristen den smällen jag får ta för att få vara med mina barn.

Jag anser att de allra flesta gör vad de tror är det bästa för deras barn, jag hoppas i alla fall det och även om jag ibland tänker si eller så om vad för val människor gör så kritiserar jag dem helst inte.

MEN, jag blir påhoppad både nu och då för att jag inte har mina barn på dagis.
Jag har fått höra att de kommer bli socialt handikappade, att de inte kommer kunna saker när de börjar skolan, att vara med mig gör att de i stort sett blir efterblivna.

Detta får jag höra från dem som står mig nära, som jag respekterar och tycker om.
En av mina bästa vänninor sade häromdagen att det kommer bli svårt för dem i skolan eftersom då har det redan "bildats gäng" och de kommer inte få vara med.
Jag blev ganska ledsen och började fundera på om jag gör mina barn en otjänst när jag har dem hemma med mig?
Sen blev jag förbannad. Inte fan vill jag uppfostra några gängmedlemmar. Mina barn ska inte bli några My Lai soldater.
Jag vill att mina barn ska våga simma mot strömmen. Att de ska våga stå upp för vad som är rätt och riktigt, även om de står ensamma.
Mitt jobb, tills de börjar skolan är att ge dem det självförtroende som krävs för att kunna tacka nej till att bli en "gängmedlem" och istället gå sin egen väg. Det jobbet kommer inte nåt dagis göra åt mig.

Så tack för alla påhopp, det gör mig bara starkare i min övertygelse.
/Envisa mamman

Mustasch

Min moster och jag talade om en gammal barndomsvän till henne. Hon berättade någonting. Tror att det var att hon samlar på änglar. Jo, så var det. Vi var på julmarknad och min moster skulle köpa en ängel och skicka den. Eller nåt.
Hon ville väl berätta lite om sin vän och sa att när vi var unga bodde hon där och där och hennes föräldrar var lite finare, ja pappan, han var en sådan där man med mustach. Visst är det underbart? På den tiden (för sådär 45 år sedan) skiljde man katterna från hermelinerna genom att kolla om de hade mustasch.
Är det något som skulle kunna återinföras?

Bara en tanke.

Herrarna

Hur är det med alla "stora" män. Trivs de i sina salar?

Ungdjäveln

Jag sköter nattningen av äldsta sonen, jag vill ha det så, och han också. Eller inte. Men han är tillräckligt smart för att inte försöka kliva ur sängen när det är jag som blockerar. Ikväll tog nattningen bara fyrtiofem minuter, vilket innebar att jag kunde se ett helt avsnitt av House. Jag gillar inte House, kom jag på, så jag vet inte vad det var för roligt med det, egentligen. Men jag fick i alla fall hålla lilla sonen i famnen tills han somnade, något jag nästan aldrig hinner annars.

Min äldsta son är två år och fyra månader. Han är den charmigaste lilla djävul som man kan tänka sig. Han är det roligaste, soligaste, mest charmerande och tillgivna barn som jag någonsin träffat, samtidigt som han är helt och hållet helvild.
Jag läser böcker och undrar vad jag kan göra för att vara en trygg och kärleksfull mamma som gör det rätta när han förvandlas till ett monster, samtidigt drömmer jag om att trotsåldern ska vara över. Och då, ja då ska lillebror igenom detsamma. Huvaligen.

Idag när vi var och handlade, jag och mitt älskade lilla monster så tog han en tugga på alla frukter och grönsaker han hann med ett komma över innan jag kastade mig fram och räddade en röd paprika samtidigt som jag släpade sonen mot en annan avdelning.
Han åt ölkorvar och smågodis. Körde på tanter med sin lilla barnvaruvagn. Slet ut tidningarna ur tidningsstället.
När jag betalade passade han på att ta ena änden av fryspåsarna och springa ut genom  utgången med en lång flagga av fryspåsar efter sig.
Jag fick lämna kön för att spurta efter honom och bära honom skrikande tillbaka in i affären.

När jag nattade honom härom kvällen så klappade han mig på kinden och sa ; Glad för dig!

Älskade djävla unge.

Trafikmeddelande

Idag när jag satt i bilen och lyssnade på...ja vad var det nu. Jag tror det var David Shuttrick. Ja hur som helst så avbröts mitt lyssnande av ett trafikmeddelande. De ville varna om en "pågående olycka". Kan det heta så? Jag antar att det måste betyda att utryckningsfordon, typ bärgare eller ambulans var på väg, men jag såg hur någon, i sin bil precis höll på att råka ut för en olycka. Heter det så? Pågående olycka?

Svart

Ibland är mitt inre så svart att jag blir rädd för mig själv. Har jag ärvt detta, eller har jag skapat mig själv?


Att vara

Om ingen ser mig. Finns jag då?

Uppdrag

Ikväll fick jag ett uppdrag. Fram och tillbaka till Bauhaus i Norrköping för att hämta en duschkabin. Bra uppdrag. Fick lyssna på Springsteens "Working on a dream" i två timmar! Yeah! Så ikväll, här i skogen är jag Outlaw Pete. Fast egentligen, innerst inne är jag mest som The Wrestler.

Have you ever seen a scarecrow filled with dust and wheat?
If you've ever seen that scarecrow then you've seen me.
Have you ever seen a one-armed man punching at nothing but breeze?
If you've ever seen a one-armed man then you've seen me.
Then you've seen me, I come and stand at every door.
Then you've seen me, I always leave with less then I had before.

Kanske

Ja kanske kan jag komma mig för att skriva lite igen. Jag raderade ju allt jag skrivit för vad som kan vara ett par år sedan av hänsyn för andra människor. Jag tycker det är fel, att känna att man måste göra så, men jag gjorde det i alla fall och nu får jag försöka att hålla mig till sådant som inte kränker de som finns runt omkring mig.

Det första jag tänker när jag loggar in här igen är att det är för dåligt att blogg.se inte kan uppdatera sina stilmallar lite då och då. Det är fortfarande samma som det var för massor av år sedan. Är det inte dags att fräscha till det lite? Det har ju liksom hänt en del och att gå in på min blogg känns lite som att komma in på en blogg från internets ungdom.

När jag skriver detta kommer jag på att jag är en av de värsta gnällkärringar som finns. Jag kommer garanterat bli en sådan som sätter upp lappar med dammtussar på i tvättstugan. Så avig är jag.
Hursomhelst kan jag kanske använda min blogg som en ventil och gnälla av mig. Antalet läsare känns för mig oviktigt så att hålla en hög nivå på skrivandet kan jag ju rent av skita i.

I alla fall, jag är tillbaka. In black, som det heter!

Du vet att du är mamma när...

* Du inte kan minnas när du senast sov mer än sex timmar i sträck.
* Du njuter av en lång sovmorgon till 8:00.
* Du hittar durkslaget i toalettstolen.
* Du varje gång som du går ut för att köpa nya kläder till dig själv istället kommer hem med pyjamasar med små grisar på.
* Du lyssnar fascinerat med halvöppen mun när folk pratar om aktuella biofilmer, teaterpjäser, nya romaner och annat du aldrig hört talas om.
* Du inte längre kräver att det du har på dig ska vara rent. Inte SÅ fläckigt duger bra.
* Du tycker att Sempers aprikospuré är riktigt god.
* Din senaste litterära upplevelse är Max Balja och din näst senaste Max Potta.
* Du råkar kalla din partner för pappa.
* Du har bara tid att raka det ena benet.
* Du gömmer dig på badrummet för att få vara ifred.
* Barnet kräks, och du fångar det i händerna.
* Du skaffar en barnvakt då du och din man inte varit ute ensamma på evigheter, och sedan tillbringar du halva kvällen med prata om dem och ringer och kollar att det går bra.
* Du använder ditt eget saliv till att tvätta ditt barn i ansiktet.
* Du har inte hjärta att ge bort bebiskläderna, det är så slutgiltigt att barnet blivit stort då.


Utmaning tvåhundrafemtielva




2. Vad skulle du vilja heta ifall du själv fick välja? Catharina duger bra.
3. Vilka andra namn tänkte dina föräldrar ge dig? Albert
4. Vilket stjärntecken är du? Skytt
5. Vilken årgång är du? 75:a
6. Vart bor du? Norrköping
7. Bott utomlands? USA

8. Flyttat antal gånger? Ojojoj, jag är en nomad. Måste ha flyttat ett fyrtiotal gånger, kanske mer.
9. Vart skulle du vilja bo? Där solen alltid skiner.
10. Vilken skolklass? Gillade aldrig skolan. Distans passar mig bättre.
11. Vad vill du bli när du blir äldre? Yngre?

UTSEENDE
1. Hur lång är du? 164,5 cm
2. Hur mycket väger du? Haha! En hel del.
5. Mest nöjd med? Just nu är jag inte så nöjd alls.
6. Minst nöjd med? Fett i överflöd
7. Skostorlek? Har på ett år ökat från 37 till 39
8. Glasögon? Perfect vision
9. Har du några piercingar/tatueringar? En tatuering ingen piercing längre

FAVORITER
1. Filmer? Kommer inte på någon alls.
2. Låtar? Olika. Just nu lyssnar jag på Eldkvarns senaste i bilen.

3. årstider? Sommar, sommar, sommar
4. Mat/dryck? Allätare och alldrickare
5. Djur? Två hundar och en katt
6. Färg? Blå
7. Parfym? Ibland, har några olika
8. Tv-program? Just nu American Idol och Nyheterna
9. Ämne i skolan? Musik och Svenska
10. Sysselsättning? Min son

KLÄDER
1. Vad använder du just nu för jacka? Olika. Just idag blir det nog en svart vanlig jacka.
2. Vad använder du just nu för skor? Löpskor, flipflops eller gummistövlar beroende på väder.
3. Favoritfärg på kläder? Svart
4. Favoritmaterial på kläder? Tyg?
5. Vilka kläder skulle du vilja ha just nu? Ett par guldfärgade ballerinaskor från Replay


BLANDAT
1. Vad heter din morfar? Åke
2. Vad har du i din:
a) Jackficka just nu? Förmodligen lite skräp
c) Handväska eller liknande just nu? Allt och inget. Just nu använder jag antingen en fullproppad ryggsäck som handväska eller en lika fullproppad skötväska.
3. Vad är du beroende av? Sömn (har jag kommit på det senaste året)
4. Vilket land kommer du i från? Sverige.
5. Vilken sorts lipsyl använder du? Inget.

6. Vad tror du på? ...på sommaren....
8. Vad köpte du senast? Välling, grönsaker, fil, gräddfil och bananer.


GREJER
plånbok: En gammal svart sak.
tandborste: orange
smycken: näe
solglasögon: Stora billiga
underkläder: Oftast:)
nagellack: På tånaglarna, inte på fingernaglarna